Ban Phe

Runt 8.00 skulle en minibuss komma och hämta oss vid hotellet och ta oss till piren i Ban Phe. Den här minibussen hade vi bokat via en mer seriös resebyrå, mot den Turistinformation TucTuc förarna gärna vill att man bokar hos, och betalade 550bath/person vilket är mer rimligt även fast Thailändare betalar än mindre. Resan gick smidigt och när vi kom till busstationen runt lunch var det bara att välja om vi skulle äta där eller vid hotellet. Vi började gå mot hotellet och skojade om vi skulle gå hela vägen om vi inte hittade någonstans att äta, det är en bra bit att gå ska tilläggas. Plötsligt stod det en kille/man och sa att det inte fanns matställen åt det hållet men han kunde köra oss och så kunde vi äta när vi kom fram. OK sa vi och upptäckte för sent att det var moppe det gällde. Det var bara att hoppa upp bak på varsin moppe med jätteryggan på ryggen och följa med. Vi gjorde något vi aldrig tidigare gjort och aldrig kommer göra igen,,, vi åkte utan hjälm. Jag hade ångest hela vägen och blev nog stel som en pinne där bakpå så chaffisen fick köra riktigt lugnt i svängarna. Aja, 10 min senare var vi i vilket fall framme.

Vi checkade in på Laemya Inn igen, där vi bodde första natten i Thailand innan vi tig oss till Ko Samet. Vi valde att komma tillbaka för att utforska omgivningarna innan vi drar vidare mot nya mål för att det kändes så enkelt och genuint häromkring vid första anblicken och för att den ena tjejen på hotellet verkligen mött oss med intressanta idéer. Kan säga att rummen här är stora och man möts personligt.

Efter att vi packat upp gick vi ner till stranden och åt en sen lunch, därefter blev det strandhäng med bok, bad och slummer faktiskt. Det är verkligen mysigt och det är enkelt att välja skugga eller sol eftersom det finns gigantiska träd som ger perfekt skugga om man vill. Vi blev kvar till solnedgången och hade förmånen att beskåda en bröllopsfotografering. Förutom det är det verkligen härligt att se de lokala familjer som tar sig till stranden, leker, skrattar och badar.

Jag hade tänkt ta en morgonjogging på onsdagen men eftersom vi hyrt moppe ville vi istället komma iväg. Vi åt frukost och sen åkte vi mot nationalparken Khao Chamao-Khao Wong dit det var ca 6 mil. Micke hade en GPS med karta vi körde efter och vi tittade emellanåt på kartan och upptäckte rätt som det var att vi åkt väldigt fel och då hade vi GPS´n framme hela tiden och körde precis som den sa att vi skulle. Vi hamnade in på en liten väg bakom en by och rätt vad det var blev det grusväg, det är bara att hoppas däcken håller tänkte vi. Vi körde en bra bit på grusvägen innan GPS’n sa att vi skulle ta av till vägen åt höger??? Där fanns bara en stig men vi hade åkt så långt så det vara bara att åka den vägen, det gick hur bra som helst och till slut kom vi fram till en väg igen. Det är verkligen roligt att åka fel, man får se så mycket annat än det man skulle ha sett om man bara åkt vägar. Det vi bland annat hade sett oavsett var stora planteringar med gummiträd, papaya, durian, ananas och banan.

Vi åkte genom flertalet byar och en större stad, Klaeng. Det vi slogs av var att vi knappt såg en enda västerlänning längst vägen, det känns faktiskt bra även fast det också känns som många missar mycket av själva landet de besöker. Vi gillar att ta del av hur människorna lever men något som till stor del är ett hinder är språket, vi kan göra oss förstådda på Thai så vi kan överleva men inte konversera, fattigare thailändare kan ingen eller möjligen några ord engelska.

När vi äntligen, efter tre timmar på moppe kom fram till nationalparken skulle vi hitta vart man skulle gå in någonstans. Så klart hamnade vi i fel ände och åkte åt fel håll en lååång bit innan vi vände tillbaka. Vi passade på att tanka i den by vi kom fram till -No ,No Diesel. Sa tankkillen och den man som fick sin bil tankad. Ok, vi fattade att vi fick tanka någon annanstans men passade på att fråga om nationalparken på engelska, de tittade frågande på varandra och vi uttryckte bara -Nationalpark. De såg frågande på oss och sa -Naam Tok?? -Yes, Naam Tok!! svarade vi eftersom vi vet att det betyder vattenfall och det var dit vi skulle. De pekade de till höger och sade -Sam kilometer. Jag räknade på fingrarna och kom fram till tre km. vi åkte och tankade vid en moppestation och fick hjälp av en tjej som inte kunde ett ord engelska. Hon tyckte det var för mycket att tanka för 100bath och att det räckte med 60 och sen sa hon att det var 700m kvar till vattenfallet. Tänk vad man kan konversera med de få ord man kan.

Klockan var närmare två och vi tänkte att vi kanske fick hoppa över själva vattenfallet men styrde dit för att ta reda på hur långt det var att gå hela vägen upp, det var bara drygt 1.5 km och vi tänkte att det hinner vi. Vi betalade in oss, handlade sportdryck, iste och chips och köpte en varsin glass som energi eftersom vi hoppat över lunchen och tiden var för knapp för att hinna det. Man skulle vara tillbaka senast kl 16 och vi ville gärna styra hemåt vid den tiden också för att slippa köra i mörkret. Åter igen slogs vi också av att personalen och de som arbetade i parken knappt kunde engelska och alla skyltar var på Thai.

Det tog ca 45 minuter att vandra upp i rask takt, vi stannade till vid några små fall efter vägen och matade fiskar som nästan kröp upp på land för att få mat. Det kändes lite som att vandra i Säterdalsravinerna när vi vandrade längst stigen med skillnaden att det var varmare och annan växtlighet + att det sprang små ödlor lite här och där.

Äntligen högst upp såg jag att man faktiskt klättra, hmm kräla, upp högst upp på det översta fallet, jag provade men gick bet för att jag var för svettig och stenarna blev hala. Det är sällan jag ger upp men jag insåg att jag kunde skada mig efter att jag fick ett litet skrapsår. Vi matade fiskar och svalkade av oss innan marschen gick nedåt igen längst den smala slingriga stigen. Vi tog mer tid på oss vid några stopp efter vägen och var nere igen vid 16-tiden då vi direkt styrde hemåt igen, den här gången rätt väg och till största delen längst de större vägarna. Vi åt middag i grannbyn innan vi åkte till hotellet vid 19.30 och bara tog det lugnt resten av kvällen. Tjejen ”Mon” som vi träffade när Johanna var med hade kommit från sitt andra jobb och vi pratade med henne till kl 23 och fick nya uppslag.

Torsdagens mål var att vi skulle ta oss med moppen till ”Suphattra land”, en fruktfarm ca 35 km in i landet och idag följde vi till största delen GPS’n slaviskt och det gick hur smidigt som helst även fast man får tänka till på lite knasiga koveser ibland eftersom man ibland får göra U-turn. Det känns faktiskt säkrare än att korsa vägen på vissa platser. Man får tänka till också eftersom det är vänstertrafik.

Väl framme var det som på de flesta platser här, ganska folktomt men det kom små grupper emellanåt. Det man får göra här efter att man betalt 450bath är att åka lastbilsbuss och se större delen av farmen där det odlas de flesta sorters frukter samt har av bikupor som producerar honung, smart att ta tillvara även detta. De odlade också grönsaker organiskt. Det var även tre stopp efter vägen och vid det första fick vi smaka alla de frukter som fanns för säsongen och nytt för oss att smaka på var ”Jack fruit” som var jättegod och den för många eftertraktade Durian. Durian hade vi höga förväntningar på och vi har sett otaliga skyltar som säger att det är förbjudet att ta dem in på området pga dess lukt. Vi har hört att den luktar mycket och smakar gudomligt. Doften var ganska söt och smaken svårplacerad men absolut ätbar, inget någon av oss skulle jubla över att få äta men vi skulle äta om vi blev bjudna.

Nästa stopp var inget nytt utan mer ”Turist Prova På” och det var att smaka Papayasallad ”Som Tam” och det har vi ätit mängder av gånger och är alltid gott, till det fick också vanlig sallad och vindruvor. Sista stoppet var att smaka honung från Durian och även ett the som bin producerade på något sätt. Honungen var flytande och mindre söt än den hemma och vi köpte faktiskt en flaska, det jag ångrar, snåljåpen Sussie i ett nötskal, är att jag lät bli att köpa det där theét. Vadå, honung kan jag köpa hemma men aldrig precis det där théet. Hade dock aldrig köpt så dyrt the i sverige, 75 kr för en liten burk, och tänk om jag blivit beroende av det, fniss.

Efter hemvägen stannade vi på ”Big C” för att köpa en skarvdosa så vi enklare ska kunna ladda telefoner och dator. Det följde även med två par shorts till mig som kommer bli mina nya favoriter, hela 30kr kostade de. Det är fortfarande lika  intressant att parkera på de större varuhusen, när man åker in på parkeringen får man en biljett och när man åker ut lämnar man den tillbaka, men man betalar ingenting

Vi åkte ”hem” och sen tog vi faktiskt moppen 200m ner till stranden för att bada och njuta av solnedgången innan duschen och kvällsmaten.

I morse tog vi oss för med en morgonjogg på stranden på lite olika nivåer, jag joggar minst 20 min och vänder och sen möts vi och promenerar tillbaka. Idag hann Micke hann ifatt medans jag fotograferade vändpunkten och vi kom fram till att han är snabbare än mig medan han springer. Det är sällan jag väljer att springa på stranden eftersom det brukar luta men här är det till största delen plant.

Tillbaka på Laemya blev det en snabb dusch och en välbehövd frukost runt 11-tiden och därefter tog vi moppen till Pan Phe byn för att posta kort. Vi lyckades också hamna hos en fotograf som tog passkort till oss som vi ev. behöver när vi ska till Cambodja ”en sväng”.

Resten av eftermiddagen spenderade vi faktiskt på stranden och sen tog vi moppen till en mysig plats och beskådade solnedgången. Det intressanta här är att solen verkligen är klar och tydlig men rätt som det är går den ned i ett dis man ser först när solen dalar. Ibland ser det ut som moln och ibland ser det helt enkelt ut som dis, vackert är det i vilket fall och solnedgångar kan jag aldrig se mig mätt på.

Middagen åt vi på Laemya Inn och var kvar hela kvällen hos de trevliga människorna, vi lärde oss mer Thai och de mer engelska. Hit kommer vi absolut åka fler gånger om vi i framtiden fortsätter välja Thailand.

Till dig som vill se mer av det genuina Thailand med närhet till havet säger vi så här, åk hit. Det är lugnt, skönt, mycket plats på den långa stranden och du kan välja enkla solstolar bland palmerna eller ligga på en egen medhavd matta. Det är lugnt i trafiken och det känns tryggt att köra/åka moppe i annat fall hyr du en bil om det känns bättre. Till en början kändes det kanske något för lugnt och vi förundrades över flertalet (sorgligt nog) öde och nedlagda hotell men förstår att det kan vara så att många köpt egna lägenheter i gigantiska komplex. Vi väljer att hyra av thailändare.