Efter frukosten begav vi oss 6,5 mil närmare två timmar i TucTuc mot Beng
Mealea, en tur vi betalade extra för eftersom vi hellre ville se detta
tempel i stället för en stads tur med marknader. Vägen till Beng Mealea gick
genom flera byar och risfält. Riset var skördat för året och guiden sa att
det varit helt grönt för två månader sen, mycket vackert hade det varit då.
Han berättade också att han kom från en by i norr, att hans föräldrar var
farmare och att han varje dag var tvungen att hjälpa till med risodlingen.
De hade inga maskiner så de var tvungna att bearbeta riset för hand för att
kunna äta det, han gillade inte det jobbet, ett arbete som finns återgett i
lägsta rang i stenbilder i tempel. Farmarna som har de odlingar vi åkte
igenom arbetade också för hand
Väl framme vid Beng Mealea fick vi gå längst trätrappor och broar eftersom
det var säkrare. Ju längre in vi kom och ju mer vi såg och fick berättat
desto mer magisk kändes platsen. Guiden berättade att templet faktiskt till
stor del förstört sig själv på grund av dess konstruktion med något inåt
lutande väggar som taket vilade på. Detta gjorde att när det väl rasade,
rasade allt inåt och tempelgångarna blev mer som murar vilka vi faktiskt
fick gick på. Många tror att det är naturen som förstört detta tempel
eftersom det verkligen är överväxt och att träd växer igenom här och där.
Träd och natur har till stor del tagit över men man har rensat undan en del
för att kunna bevara templet, från ovan kan man inte se templet fick vi
veta. Rötterna till vissa träd verkar fungera som stöttepelare för vissa
väggar och det är mäktigt att se dessa rötter som letar sig ner längst
väggarna för att finna vatten. Vissa delar har nog faktiskt blivit förstörda
av naturen också. En tempelgång vick vi gå genom, det var riktigt häftigt
och man kunde ana väggarnas lutning.
När vi kommit igenom pratade guiden med några vakter och vi fick gå till en
lugnare plats utan människor. Det bestod av kanske ¼ av templet och var till
stor del faktiskt väldigt helt men antagligen för riskabelt att låta
turister gå där i mängd. Vi fick utforska området själva och ta den tid vi
ville. Det var spännande, häftigt och intressant. Vi gick runt ett hörn och
klättrade över en massa stenar där ena väggen rasat och kunde gå in i två
gångar som låg 90 grader mot varandra, i den ena gången hade taket till viss
del rasat in men den andra var hel och fin. Det fanns många dörrhål men de
kunde man inte gå in i eftersom stenblock låg i vägen däremot kunde vi gå ut
på en liten innergård som vi inspekterade innan vi gick tillbaka till vår
guide.
Det här templet, berättade guiden, var det enda i sitt slag med magnifika,
likadana ingångar från alla väderstreck med enda skillnaden att den östra
hade de traditionella biblioteken. Ingen vet när det uppfördes men man tror
att det är byggt ungefär samtidigt som Angkor Wat eftersom det finns många
likheter i arkitekturen. Vissa sniderier i stenarna kan vi också se är lika.
Vi har verkligen haft tur med vår guide som lyssnade in vad vi är för
personer och tog oss till de platser som passar oss bäst eftersom det är
svårt att hinna med allt på den korta tiden. När vi kom tillbaka till vår
TucTuc var det bara att skumpa tillbaka till Siem Reap med ett lunchstopp på
vägen.
Den sena eftermiddagen ägnades åt att besöka ”The killing field” som är ett
monument över de kommunistiska åren, för att alltid komma ihåg historien och
veta vad som gör att Kambodja är där de är idag. Vi fick gå runt och läsa på
tavlor och guiden berättade om foton utan text. Tänk vad mycket vi lärt i
skolan som fallit i glömska, antagligen för att det var för stort och
svårfångat. Jag har trott att det långa kriget var det tuffaste men
kommunismen tog 2-3 millioner liv. Nu önskar jag att utvecklingen fortsätter
i dagens riktning, framåt, för alla fattiga människors skull. Alla barn går
i skolan från 6 år, hälften går på förmiddagen och hälften på eftermiddagen.
Jag förstod det som att barnen också kan hjälpa till hemma. Kan låta knasigt
men det kanske är smart, i annat fall kanske vissa barn skulle bli tvungna
att stanna hemma från skolan?? Men nog undrar jag om de fattigaste barnen vi
såg verkligen kom till någon skola, jag hoppas i alla fall att de tog sig
dit. Vi var hur som helst ganska tysta efter det här besöket.
På kvällen hann vi med ett dopp i poolen innan middagen som idag blev på en
mycket lugn restaurang, tack till vår guide som ordnade det utan vår
vetskap, egentligen skulle vi tydligen ha ätit på samma restaurang som igår.
Vi tittade till nattmarknaden en stund men vi var helt enkelt för trötta för
att handla och försäljarna var väldigt påflugna. Nog var det dumt att inte
ens titta när vi blev erbjudna ”fladderbyxor” för 2 dollar (18 kr) och det
hade funnits mer där jag tänkt att jag ska köpa, men vi åkte hem och sov
istället.
