Bangkok, tisdag 27/1 - fredag 30/1

Efter en natt på sunkhotellet (med sköna sängar) flyttade vi till D&D på Khao San Road. Vi bor mycket bättre med både pool, frukost och med allt utanför entrén, för samma pris som sunkhotellet. Lite tråkigt att det är lyhört från korridoren bara.

När man kliver ut på Khao San Road möts man av ett myller av människor, rullande matstånd, restauranger, marknadsstånd, musik, guesthouse och hotell, ja det mesta finns samlat på denna gata förutom märkesbutiker. Skräddare och dessa "Chiang Mai försäljare" med sina grodor, granna mössor och silverarbeten inte att förglömma. Puls finns kan jag lova, hade trott att stressen skulle smyga sig på men det är lätt att vara avslappnad här. Det enda som möjligen oroar är att det är svårt att finna boenden som gynnar skolarbetet, vi har gjort mer av läsuppgifterna här.

Det finns hur mycket som helst att ta sig för i Bankok, det är lite svårt att välja bort en massa intressanta saker men vill man göra allt skulle man behöva betydligt mer tid än vi har här. Vi startade med att besöka Jim Thompson house, nu mer ett museum över hans sex teakhus av traditionell Thai arkitektur, som flyttats hit från olika delar av landet. I husen visas hans stora samling av olika skulpturer och konst från olika delar av Asien. Mr Thompson fascinerades över det färggranna Thaisilket och det var främst tack vare honom Thaisilket blivit så populärt över hela världen. Detta var verkligen en vacker grönskande och intressant oas bland alla höga betonghus, kan nästan se hur storslaget det måste ha legat innan all bebyggelse. Mr Thompson försvann under mystiska omständigheter i Malaysia 1967. 

Det sägs att det är i Bangkok man ska handla om det är det man är ute efter, vi tog oss till  MBK köpcenter, för att handla. Det var sjukt och flera våningar högt, lovar att man får svindel av att titta ner. I köpcentret finns allt från souvenirstånd till märkesbutiker. Som vanligt blir vi helt paralyserade av stora shoppingställen och höll på att åka "hem" tomhänta. Micke lyckades faktiskt köpa två par jeans.

Jag (Sussie) hade fått tillstånd att se ett tempel och valde "Wat Pho" som är Bangkoks äldsta och störst tempel och känd för sin enorma liggande Buddha uppgående i nirvana, landets största samling av Buddhastatyer och Thailands äldsta massageskola. Buddhastatyn var verkligen magnifik, 46 meter lång och 15 meter hög, ögon och fötter pryds dessutom av pärlemorinläggningar. Medan vi vandrade i templet tänkte vi verkligen på vilket kulturarv som blev plundrat och förstört av Burmeserna i Ayuthaya på 1700-talet, en historia det med.

Enklaste, bekvämaste och snabbaste sättet att ta sig fram är nog att ta båttaxi. Mycket billigare också, ungefär 1/4 av priset. Vår tanke var att ta båttaxi ner till Chinatown tidigt på torsdagsförmiddagen. När vi skulle gå från rummet var kameran spårlöst borta. Jag och Johanna hade haft den med ner på Khoa San Road på onsdagskvällen när vi handlade vatten, mango och melon. Kunde jag verkligen ha lagt den ifrån mig, eller hade nån snott den (vi blev intervjuade av några studenter) kan vi ha blivit lurade? Jag och Johanna sprang till SevenEleven och frågade om den var där, men inte. Vi letade efter fruktståndet men hittade det inte. Micke och Jennie som bevarat lugnet letade igenom rummet, och där låg den, inklämd mellan en väska och sängen. Puuhh, vilken lättnad, klumpen i magen försvann.

Med kameran i ett fast grepp klev vi av taxibåten, lite senare än tänkt, i Chinatown. Vi gick längs en smal gågata med mycket trängsel och massor av små billiga butiker. Gick man in i dem upptäcker man att de ofta var flera våningar höga. Det verkade vara grossister då det mesta gick att köpa i storpack. Silversmycken, hårspännen, kontorsmaterial, hushållsredskap, skor, listan kan göras lång på vad som fanns. Det är uppenbart att många av de påflugna gatuförsäljarna inhandlar sina varor här. För att gå igenom hela gågatan behöver man massor av tid och energi, vi kom aldrig till slutet av gatan och vet därför inte ifall man även kunde hitta kläder där. Vi var i alla fall nöjda och Johanna glad över att ha hittat ett lika dant diadem som blev kvar på flygplatsen för två år sedan. Jag hade förväntat mig att det skulle vara varmt och trångt på gågatan. Trångt var det, ibland dök en fullpackad moppe upp och ville köra förbi, det var bara att tränga in sig bland stånden för att släppa förbi den. Det var riktigt behaglig temperatur på gatan då de små butikerna, med uppslagna portar, körde sina AC för fullt.

På hemväg hade vi tänkt besöka dem omtalade blomstermarknaden norr om Chinatown, den prutade vi bort då vi tänkte på alla blommor vi kommer att se under blomsterfestivalen i Chiang Mai. Vi valde att vila våra trötta fötter vid poolen i stället. Poolen ligger ganska högt upp på hotellets tak med en ganska god utsikt över de närmsta omgivningarna. Läste i en tidningsbilaga att man skulle äta fint på någon dyr restaurang med utsikt över Bangkok för att ha gjort en del av stan, det här duger bra för oss med något gott i handen.

Tåg till Chiang Mai bokade vi redan i tisdags. Ordinarie nattåg var redan då fullbokat och vi fick ta ett dyrare, extrainsatt nattåg med avgång 22.00. Det sägs att om man aldrig blivit blåst på pengar i Bangkok, har man aldrig varit där. Kanske är tågbiljetterna det vi blev blåsta på. Hur som helst hade vi en hel dag till förfogande på fredagen och åkte till "Dusit zoo", en före detta privat, kunglig botanisk trädgård. I den grönskande oasen med stora dammar i mitten finns många Asiatiska djurarter samlade. Elefanter, svarta pantrar, vita tigrar, fågelarter, reptiler och mycket mer.  För tjejerna var Fallabellorna  (småhästar) det som var mest intressant. Parken var både grönskande med många växter, och välskött men vi är ändå övertygade om är att dessa djur har det bättre i vilt tillstånd. Det fanns en liten vattenpark utanför reptilhuset, gissa vem som lyckades slå på vattnet och bli dyngsur där. Ja, just det, Johanna så klart. Och de kläderna skulle hon haft på tågresan. Dagens höjdpunkt var dock att i verkligheten få se giraffer para sig, det hade varit nått att filma, he, he. 

Seneftermiddagen ägnades åt internet och shopping. Jennie hittade äntligen sin rosa Pumaväska och slog till direkt, några snygga och billiga linnen och en lång topp blev det också, den fick Johanna ha som klänning i stället för att gå runt i sarong och mina shorts. Vi åt middag innan vi tog oss med taxi till tåget, vi var ute i god tid och fick vänta 1½ timme på tåget. När vi tuffade ut ur Bangkok slås man av hur ofantligt stor staden är, här finns mycket, mycket mer att uppleva. 

 

 

Jim Thompsons hus

Schablon till sarongtryck överst, fiskskål i mitten, stjärtvärmare på var sida, behövs inte direkt här men är en del av konsten.

Wat Pho och den enorma Buddhan.

Ganska stora fötter, med pärlemorinläggningar.

Bang,,,,,,,,,,

,,,bang,,,,, vet egentligen inte vilket syftet är

Boende efter floden, säkert vacker balkongvy

Avslappning vid poolen.

Solnedgång och utsikt från taket vid poolen.

Taxibåten kommer.

Surrikat på Zoo

Förnöjsamt par, -"Va, tjuvkikade ni"?

Chiang Mai försäljare, vi har redan en groda hemma.

I väntan på tåget.