Resedagbok

Khao Sok, Khao Lak och Similian

27/1 - 28/1

Lördag morgon, trötta efter en "hård" natt, våra sängar var stenhårda. Papporna hade bättre tur då deras sängar var något mjukare. Tur att tröttheten försvinner bara man lyckas få benen över sängkanten. Jennie hade sovit bra trotts sin ormfobi. Hon fick en fotmassage i går kväll som "kompensation" för att hon var så duktig att fixa detta. Det är sällan tjejerna får något för att klara "vardagliga" situationer men det var en stor klump av stolthet hon svalde. Johanna lyckades också få sin onda nacke masserad av en vänlig massör och hon kände var Johannas problem satt. Fick en bra massagekräm att massera dem med. Tjejen som masserade Jennie berättade att hon bodde ute i djungeln med sin familj. Hon hade två pojkar en på 9 år som gick i skolan och en på 7 månader. Jag frågade om det fanns mycket ormar och hon visade att hon sett orm som var lika grov som hennes lår, om hon var rädd för dem fick jag inget riktigt svar på. Det är klart, är man uppväxt i djungeln har man kanske respekt och är inte rädd???

Vi hade bokat tubingen till kl:10.00 därför gick vi raka vägen till frukosten. Hmm, undrar om Johanna får någon Tiger BarbeQ ? Nje i dag kanske det skulle kunna bli Pyton BarbeQ, skämtnisse hade i alla fall hittat rätt person att skoja med. Vid tiotiden hade vi checkat ut och träffade vår guide för transport till forsen. Tubing innebär att man sitter en och en i en bilrings slang och flyter med vattnet. Det var verkligen fachinerande att fara runt i den lilla flodfåran som nu nästan var tom på vatten. Vi hade god tid på oss att se på omgivningarna då vattnet flöt ganska långsamt och vi fick faktiskt paddla oss fram nästan hela vägen med händerna. Det gjorde absolut ingenting, dels hann vi se mycket och sen slapp vi driva långt upp i vegetationen där tjejerna var rädda att det fanns ormar. Jag kopplade ihop mig med Jennies ring och Micke med Johannas sen paddlade vi på, våra pappor fick klara sig själva. Det är klart det fanns ormar men vår snälla guide hade full koll på dem åt oss, -"No snake" sa han och for vidare för att leta. Hmm, det sa han nog för att vara snäll. På ett riktigt lugnt ställe i forsen visade han oss en orm som låg och sov i ett träd, Jennie och Johanna ville inte se, jag och Micke turades om att titta på den svarta ormen med gula ränder tvärs över ryggen, -"littel poison" sa guiden lugnande. Ormen sov på dagarna i träden och jagade fisk på nätterna berättade han. En groda hittade han också som han visade oss. Grodans bästa försvar var att spela död, liggand på rygg i guidens hand. Många grodor är faktiskt giftiga i detta land därför har Jennie och Johanna för vana att enbart titta på dem. Denna groda var inte giftig och vi fick hålla den "döda" grodan i handen. Den var i storlek som en tennisboll men var tung som bly. Till slut tog grodan mod till sig och hoppade iväg. Vi paddlade vidare med våra händer, vi sittande i våra ringar och vår fantastiska guide varvade paddling med att traska omkring i vattnet, hur man nu vågar det. Antagligen är det vi som är fegisar. Guiden gjorde varsin krans i håret till oss alla av diverse slanor och växter som fanns efter vägen och vi blev riktigt snygga. Hela upplevelsen tog ca två och en halv timme och i efterhand insåg jag att det skulle gått hur bra som helst att ha kameran med, det skulle ha varit skoj att ha några foton från turen. Nästa gång ska jag se till att ha en tät påse med kameran i, har sett att det finns såna.

Efter vår tubing fick vi vänta en lång stund på att vår guide skulle hitta sin bil, hanns kompis hade parkerat på helt fel ställe. Gissa om vi (jag) blev lite orolig när vi stod i "djungeln" intill ett limeplantage ensamma, utan guide, i ca 20-30min innan bilen och guiden dök upp igen. Hade egentligen inte trott att han, vår guide, skulle försvinna. Han var så snäll, försynt och hjälpsam. Han hade hjälpt oss med både boende och aktivitet med bästa vilja. Väl tillbaka vid "Tree Tops" bestämde vi oss för lunch innan vi for vidare mot Khao Lak. Någon Phyton BarbeQ var inte på gång, skämt till Johanna, men god lunch fick vi. Khao Sok kommer att få se mer av oss ett annat år, det kan jag lova, det finns mycket mer att se och vi tog bara ett smakprov. Efter lunchen knölade vi åter in oss i bilen för att ta oss till Khao Lak. På våra längre bilresor kör Micke för att jag ska hinna skriva på hemsidan, men vilken tid det tar att skriva när man åker på kurviga och nya vägar. Jag vill se ALLT och har svårt att koppla av och skriva. Ja, ja några rader blev det i alla fall, och då menar jag några.

Vi hade fått tips på boende i Khao Lak, "Khao Lak Countryside" och bestämde oss för att ta det, då slapp vi leta. Pris, helt OK 1600/natt (320kr) och då med pool och frukost. Vi bodde i det bakre området i ett STORT rum med papporna som grannar. Vi ägnade oss åt poolen tills skymningen föll kan jag lova. Sedan var det middag och shopping på byn som gällde. Här är det hårdprutat men jag köpte i alla fall ett snyggt fruktfat och våra pappor några skjortor och tröjor. Kvällen avslutade vi på balkongen medan tjejerna försökte somna. En stor Chang är aldrig fel fram emot kvällskvisten och nu har vi ju semester, vilken tur.

På söndagen hade vi bokat en snorklingsutflykt till Similianöarna som ska bjuda på ett av världens bästa dykvatten. Vi gick upp i ottan, kändes det som, för att få i oss frukost och checka ut. Bilen fick stå kvar på resorten hela dagen då vi bokat snorklingen genom dem. Vid 07.50 blev vi upphämtade av en minibuss som tog oss till hamnen strax söder om Khao Lak. Vi fick vänta ganska länge på att "vår" speedboat skulle avgå men skam den om har tråkigt, vi kollade in de fiskebåtar som kom i land med sin nattliga fångst i stället för att vänta.

Vi hade förberett oss på en hoppig resa då den för två år sedan, till Ko Rok nedanför Pii Pii och Ko Lanta, var av den sorten men resan över var hur lugn som helst. Då satt vi förståss i aktern nu, där det guppade som minst. Vår dagsresa var verkligen fantastisk med turkost vatten, stenformationer, fiskar, fina stränder och vackert väder. Lite besvikna över snorklingen måste vi tyvärr säga att vi ändå var. Vi har inte snorklat mycket men en del har vi hunnit med under våra tidigare resor och detta var det sämsta ur vårt perspektiv sett. Vi fick se mycket fisk, många nya sorter för oss, och det var verkligen fachinerande. Det som gjorde oss besvikna var färgerna under vattnet, alla färgglada koraller och anemoner var borta och Nemo som guiden talade om såg vi inte röken av. Antar att det är Tsunamin som tagit med sig det mesta av de mjuka korallerna och anemonerna, det var mest hårda koraller kvar. Kanske vi blev släppta på "fel" ställen då de som varit här tidigare i år tyckt det varit toppen. Det beror inte på vädret heller, det var bra och det sa guiden också. Nu är vi nyfikna på våra tidigare upplevelser, hur ser det ut under vattnet på Phii Phii och vid Ko Rok, det hinner vi nog inte ta reda på under den tid vi har kvar på Phuket. Dagens höjdpunkt var då vi hittade en JÄTTEEREMIT på självaste Similianön, där vi åt lunch, tjejerna tog väl hand om den tills det var dax att hoppa i båten igen. Lunchen bestod av diverse Thai mat, bla en "ful fisk" som smakade riktigt bra. Man kan övernatta i tält på ön också, tidigare har det funnits bungalows men de blev förstörda av Tsunamin. Det som blev kvar av dem stod fortfarande kvar. Innan det var dax att hoppa på båten igen för ett till snorklingsstopp och bad vid en strand skyndade jag och Micke upp till en view point vid en klippa, härlig utsikt, fachinerande stenformationer. Jag har hamnat i paradiset med så mycket sten och klippor, stentokig som jag är.

Återresan till hamnen gick hur bra som helst. En tjej blev lite sjösjuk, hon satt i fören, jag ordnade plats längst bak till henne och allt gick bra. På minibussen tillbaka till Khao Lak fick vi sällskap av en kille som reste med sin tjej i tre månader. Hon hade hamnat på en annan minibuss och de skulle ses senare. Han frågade en del om visumresor, telefonabonnemang och dylikt och vi svarade det vi kunde.

På hotellet stod vår bil, eller minibuss, som vi hyrt för vår lång Weekend och väntade på oss. Vi gjorde oss ingen brådska utan passade på att duscha av oss och bada i poolen innan det var tid att fara och äta middag. Före middagen åkte vi till polisbåten som ligger ca 2½ km upp på land, för att våra pappor skulle få se detta monument. Det känns lika obegripligt varje gång, att så mycket vatten kan ta sig så långt upp på land. Vi for ner mot havet på en avstickare också, där låg några överväxta och utblåsta bungalows. Helt otroligt att det finns människor som faktiskt överlevde.

Efter vår middag på Tiffys for vi till Phuket och Kamala igen för att sova. Resan hem gick hur bra som helst, men hemkomsten blev lite sorglig då vi inte hittade vår eremit PerOlsson i sitt bo. Jag finkammade all sand och Johanna och morfar letade under huset. Jag gick också ner för att leta och jag lyckades faktiskt hitta honom på någon minut, död och torkad vid en palm. Micke minns att det råkat lega ett saronghörn över kanten till deras balja precis innan vi for till Ranong. PerOlsson hade nog klättrat upp på det och trillat ner på nedre våningen, stackars Per och stackars Rut som nu kommer att sakna Per.