Resedagbok

Loy Krahong

4/11 - 12/11

Tänk att vi varit hemma i Kamala i mer än en vecka nu, efter vår semester. Tiden går så fort så man hänger inte riktigt med. Vi har mest tagit det lugnt. På fredagen när vi kommit hem satt vi faktiskt mest vid datorn, det tar lite tid när man är så många som ska dela på en.

På lördagen var vi ner till Print, där vi träffade familjen Timmer. Tänk, tidigare när vi varit där så har vi haft stället för oss själva. Nu var de flesta solstolarna upptagna. Vi badade hela eftermiddagen och när det drog ihop sig till middag svirade vi om till kläder för att äta på restaurang. Tillsammans med Timmer´s susade vi iväg på cyklarna. Hmm, vilken restaurang skulle vi välja. Vi kollade in några ställen innan vi slutligen bestämde en som låg vid slutet av strandpromenaden. Maten var fantastisk, mycket mat var det också. Vi åt så magen stod i fyra hörn.

När vi vaknade hade Jennie mer ont i sitt öra, vi bestämde oss för en hemma dag utan bad. Det är riktigt skönt att bara vara hemma också. I dag firas en av de populäraste festivalerna här i Thailand, "Loy Krathong". Den är ca 700 år gammal och man firar slutet på regnsäsongen och det är dax att skörda huvudskörden av ris. Blommor är en viktig del i firandet och man gör en slags "bananbåtar" (krathong) som man placerar i vattnet/havet, man skickar iväg sina bekymmer och så får man önska sig något. Vi susade ner till Deng, vid 17, där allt var uppdukat för krathong tillverkning. Vi fick lära oss från grunden. En "skiva" av bananplantans stam var själva grunden. Sen täckte man toppen och botten av plattan med bananbladet för att skydda mot vattenuppsugning. Därefter var det bara att ge sig i kast med att göra krathongen så fin man bara kan. Vi fick lära oss vika blad av remsor från bananbladen, de skulle sitta uppe på som en krans runt, sen skulle det vara en annan typ av vikning på bladen man fäste runt om, på utsidan. Sist, men inte minst, var det dags at sätta dit blommorna, vi hade orkidéer. När blommorna var på plats blev alla båtarna så vackra att det inte syntes ifall man misslyckats med nått blad eller inte. Efter hand som vi blev färdiga med båtarna var det bara att hugga in på grillbuffen. Mätta och belåtna tågade vi (ca 30 pers) ner till havet för att sjösätta våra "båtar", skicka iväg våra bekymmer och önska något. Eller som en Thailändare sa när vi frågade -"We want to be happy" .Synd nog var vågorna för höga, "båtarna skulle kapsejsa direkt. Vi fick sjösätta i dagvattenkanalen i stället.

"School time again", var tar helgerna och veckorna vägen???? Jennie hade fortfarande ont i sitt öra, men i övrigt är allt bra. Vi bestämde att vi skulle åka till doktorn på Kamala Clinic efter skolan. Han har stängt mellan 13 - 17, därför cyklade vi till matmarknaden en sväng före. Man behöver absolut inte gå hungrig ifrån matmarknaden, vi lyxade till med två bananpannkakor, 3 fruktshakar och en nötpannkaka, mummms. Vi inhandlade dessutom massor av frukt, två ananas, två pomelo, två vattenmeloner och ett gäng bananer. Veckans mat kommer att bestå av 1 kg hyckling file´, ½ kg nötkött, morötter, potatis, lök, lime, färsk basilika mm, vi stod och pekade på det vi ville ha. Tuuungt att få med hem.

Hos doktorn fick Jennie sin beskärda del av medicin, fyra sorters piller + örondroppar. Det var så svullet i örongången att han inte kunde se trumhinnan. Han viste inte vilka bakterier det handlade om, därför fick hon penicelin för både + & - bakterier???, antihistamin och värktablett. Ja, ja, bra blev hon.... Middag åt vi när vi kom hem. Micke tillverkade köttfärs av nötköttsbiten i vår mixer. Alla sätt är bra,,,, utom de dåliga. Detta var en fantastisk ide som faktiskt funkade. Det blev spagetti & köttfärssås, helt OK.

Tisdag och onsdag hade Jennie och Johanna hade varsin skoldag på stranden. Jag och Micke var ner och tjuv kikade lite på vad de gjorde. Jennies grupp byggde en sand borg medan vi var där och Johannas grupp spelade strut fotboll, Johanna lyckades göra några mål. De har arbetat mycket med samarbetsövningar och social kompetens. Tjejerna tycker det var skoj på stranden och givetvis fick de kyla ner sig i havet emellanåt. Emellanåt lägger skolan ut bilder av vad de gör, gå gärna ut och kolla: www.svenskskola.com

På tisdag eftermiddag var vi till familjen Timmer för de ville ladda ner lite foton från vår kamera, tjejerna hade skoj så vi blev kvar tills det var dax att fara hem och laga mat. Kyckling stod det på dagens meny, fried rice med kyckling (ka pat gay).

Onsdag eftermiddag blev en sån där dag man får fnissa lite åt. Jag och Micke hade legat vid havet innan vi hämtade tjejerna i skolan. Eftersom de fick "blodad tand" av att vara vid havet med skolan blev de lite puttriga på att vi varit där. Det var bara att stoppa in ett snabbt mellanmål och susa ner igen, till stranden, på cyklarna. Vi låste min cykel och traskade ner till stranden. Micke åkte till matmarknaden för att komplettera vårt förråd med frukt. Jennie och Johanna badade och jag hjälpte grannkillen Viktor att leta eremitkräftor. Micke ringde och sa att telekillen stod vid vårt hus och skulle fixa telefonledningen, han måste "veva" hem och skulle komma ner senare. Vi väntade, och väntade. Viktor blev upphämtad av sina föräldrar och Jennie skulle cykla hem hans cykel och vi väntade och väntade. Nja vi hade det rätt bra på stranden och det var riktigt mysigt att vara där, se alla soldyrkare bege sig hemåt, se Thailändarna komma ner med sina familjer för att bada (de badar ofta med shorts och tröja på), ett fotbollslag (antar jag) som hade fysträning sprang förbi, andra joggare med för den delen. Jag sträckte ut mig på sarongen och blundade en stund och så hör jag Jennie ropa, jag tittar upp och ser att jag fått en "body guard" bredvid mej, en hund som ligger och tittar snällt på mej. Han ville nog egentligen ha lite mat. Micke ringde igen och sa att han "tappat bort" telekillen, han hade varit och gjort ett jobb i huset och sen sa han -"out side 20 minutes", men han kom aldrig tillbaka. Där i huset sitter han med pengar och cykelnycklar för att vänta på telekillen. På stranden sitter vi i skymningen, utan pengar, med låst cykel, utan nycklar. Hmm, hur löser vi detta. Vi hade tur, Micke såg att Pontus, som bor ovanför oss, var på väg i bilen så han frågade om han kunde svänga förbi vid stranden med nyckeln. Det var OK, bra, annars hade vi vackert fått promenera de 25 minuterna hemåt. Telekillen dök inte upp igen, antagligen menade han att efter 20 minuters jobb utanför huset var telefonen klar att använda. Ha, ha, tänk vad kommunikation är viktig. Man tror man förstår varandra men Ack vad man kan bedra sig.

Jag och Micke startade torsdagen med en lång promenad. Sedan susade vi iväg och köpte en halv, grillad kyckling som vi åt på stranden till lunch. Det finns vissa "regler" vi försöker hålla, en sån regel är att vi ska undvika öl och alkohol på vardagar. Ett undantag finns och det är när vi äter grillad kyckling, dagen till ära fick vi alltså avnjuta varsin kall och god..... öl. Vi låg i skuggan och slappad och hoppade i plurret emellanåt. Det är så här vi tänkt oss att våra dagar här nere ska vara och det får vi bättra oss på. Efter skolan var Micke och barna hemma och umgicks med grannarna. Jag och "grannfrun" Karin cyklade iväg för att storshoppa på Kamalas GK. Jag kom hem med ett linne för 100 bath (20 kr), det var den storshoppingen det. Tänk vad svårt det kan vara att handla.

Viktklubbsdag, alltså fredag, startade vi med en lång promenad då vi dessutom kollade in lite olika typer av hotell och priser. Sen var det invägning, Micke går sakta men säkert nedåt, idag ett rejält skutt. För mej (siktar inte på viktnedgång) går det lite upp.....och lite ner, precis som det brukar. Hur det än går så blir det restauranglunch med en "kall å go". Självklart äter vi på billigare Thaiställen som oftast har toppenmat. I dag var Ulrik Och Karin med också, de har haft besök till och från under två veckor därför vi mest morsat på varandra.

Efter skolan hade vi bestämt ett nytt strandbesök. Vi hämtade tjejerna, de fick bestämma var vi skulle köpa mellanmål. Valet blev "seven eleven". Jag tog en ananaspaj och de andra tre åt den, för oss, berömda kycklingburgaren. Naturligtvis började det regna medan vi satt på trappen utanför. Det hann bli både glass och chokladbit på "seven elevens" trapp innan det slutade regna. Det var riktigt mysigt att sitta där och se ut över havet, titta på Tuc tuc förarna som satt under sitt tak på Tuc tuc stationen. Micke säger att det skulle vara ett perfekt jobb för honom, att vara Tuc tuc förare alltså, och då skulle han antagligen ha en hängmatta att ligga i mellan körningarna antar jag. Fniss. Till slut gick vi i alla fall ner och badade tills skymningen började falla. Då trampade vi hem för att duscha. Vi satt hos Åhlins ett tag innan vi drog oss ner till Dengs för att äta vår middag. Maten är jättegod där, men man måste komma ihåg att smörja in sig med myggmedel, man får många, stora myggbett där på kvällarna. Det var många där så det blev sent innan vi kom hem.

En hel dag på stranden är precis vad vi längtat efter de sista dagarna, lördagen blev en sån dag. Vi tog lokalbussen till Surin beach tillsammans med familjen Timmer. Vi hade en skön dag på stranden, tjejerna badade i stort sett hela dagen, utom när vi åt lunch och när de blev nedgrävda i sanden förståss. Vid femtiden, efter en solig dag, duschade vi av oss sand och salt i en dusch vi stranden, packade ihop våra saker och begav oss iväg mot huvudvägen för att ta bussen hem. Jennie åkte moppe med Rene´ och Angelica. Vi andra stod och väntade på bussen en stund, givetvis hojtade Tuc tuc förarna att de gärna ville skjutsa oss -"No bus, no bus" sa de. Hmm, skulle man tro på dem eller inte, vi försökte pruta ner priset men nej 200 bath skulle de ha. Bussen kan inte ha slutat gå för dagen tänkte vi och började gå för att möta den. Efter en stund ropade en förare oss tillbaka, nöjda och glada fick vi åka hem för 150 bath. När vi kliver av vår Tuc tuc vid våra cyklar ser vi BUSSEN rulla förbi oss. Ja, ha, lurade precis som vi misstänkte att vi kunde bli.Vi fortsatte ner på stranden där vi åt middag, sen blev det att vi följde med familjen Timmer hem och vi hade en trevlig kväll.

Bad eller hyrbil??? Det var söndagens fråga. Våra grannar Åhlin löste våra funderingar när de frågade om vi var sugna på att följa med till Patong och bada. Vi hängde på.. Karin hade sett en bikinibutik där som vi länge pratat om att vi skulle kolla in. Jennie och Johanna följde med oss eftersom, åtminstone Jennie, var i behov av ny bikini. Micke och de andra gick till beachen och hyrde solstolar. Vi hittade många bikinibutiker, men inte den. Många bikinis tittade vi också på men ingen "perfekt". Jennies problem är att hon är för stor för barnbikinis och för liten för vuxen som oftast finns i one size (hur det nu ska gå till, vi är ju alla olika). Det slutade med att vi gick in på en sportbutik och där hittade Jennie en bikini, rätt dyr men det fick vara så. Det är sällan hon hittar något som passar, det ska vara rätt annars får det va (kan det brås på morsan kanske). När vi väl kom ner till stranden, ja då började det regna. Vi slängde oss i havet och hoppades att ovädret skulle dra förbi snabbt. Regnet gick snart över men molnen låg envist kvar. Vi gick iväg och åt en sen lunch i stället. Sen blev det snart mörkt och vi insåg att det var dax att fara hem. För en gångs skull åt vi smörgås till kvällen, med ägg.

Till våra pappor: GRATTIS PÅ FARS DAG

KRAM