Farväl Kamala

22/2 - 23/2

Nedräkning, två dagar kvar. Egentligen skulle vi följa med på en lägenhetsvisning tillsammans med alla våra nya vänner men insåg vår begränsning. Vi blev kvar hemma i huset för att packa, lika bra att börja på riktigt. Vår sista moppetur hann vi också med, en resa till SuperCheep för att inhandla lite grejer vi vill få med hem. Därefter var det bara packning och sortering kvar, en väska med grejer som skulle skickas hem och en med kläder och böcker vi behöver framöver.

På kvällen hade våra tjejer bjudit in till en liten fest för de närmsta vännerna med mat, lek och disco. Micke lagade mat, friterad kyckling, stripps och ris med grönsaker. Jag serverade och Jennie och Johanna stod för underhållningen, sätta knorr på grisen, kasta sko, limbo, militärlimbo, frågesport mm. Festen blev lyckad, hoppas jag, men discot hann de inte med då de hade fullt upp att göra ändå och kompisarna hade mindre bråttom hem när det blev så dax. Micke och jag hade fullt upp att göra efter festen med diverse annat som ni säkert räknat ut, packning fram till småtimmarna.

Fredag morgon och huset är i en enda röra. Allt stort är nedpackat och nu är det allt småplock kvar och det är det som tar tid, var gör man av allt elände. Vi bestämde oss för att skicka hem en väska med UPS då det var mest prisvärt, väskan kommer hem till dörren och den var färdigpackad med de lättaste och största grejerna vi kunde undvara. De kom och hämtade väskan, enkelt och smidigt. Hmm, kunde det ha varit om vi fått alla fakta med en gång. Först var väskan för stor så den räknades som 35kg fast den bara vägde 23kg, vi fick till en överenskommelse vi var halvnöjda med men väskan måste hem då den innehåller saker som kan mögla, dessutom får vi inte med allt på planet när vi väl ska hem. När vi sedan satt och fyllde i alla papper fick vi veta att vi var tvungna att specificera allt i väskan. Upp med allt igen och räkna antal, vad heter det på engelska och vad heter det? Hur många linnen och hur många Bratz och vad det är  värt? Dessutom ska man skriva hur många bath det är värt, skriv då att en Lingon & Blåbär pyamas är värd ca 1 540 bath när du kan köpa en pyjamas för ca 150-200 bath i liknande tyg, och att en Bratzdocka kostar ca 300 kr = 1500 bath. Det är vad en Thailändare tjänar på ca 1 vecka. När det mest var specificerat var det "bara" att försöka få i allt i väskan igen. Vi fick packa om tre gånger innan vi fick i alla stora saker, hela proceduren tog över en timme.

Jag tog itu med allt småplock igen, då dök hyresvärdens kusiner upp. Varför vet vi inte men det "försvann" en halvtimme till och vi insåg att vi fick hoppa över lunchen, till ingen nytta då vi ändå måste träffa hyresvärden i morgon bitti för att få tillbaka depositionsavgiften och besikta huset. Våra räddare i nöden, Lena och René, dök upp och hjälpte oss med disk, hämtning av bil och såg till att vi fick lite lunch. Tack kära vänner, det var värt allt guld i Småland.

Vi hade mer måsten att ta itu med, glass till alla barn i skolan. Den var förbeställd och skulle hämtas vid 14-tiden. Vi var tre familjer och Nina, tjejernas kontaktlärare, som skulle bjuda på det. Innan vi hämtade glassen hann vi faktiskt med att kika in i Åhlins nya, ormfria, hus. Det var verkligen toppenfint och stort, hoppas ni kommer få det bra där era resterande dagar, utan ormar. Och, njut av tvättmaskinen. Vi hade velat stanna en längre stund med er i ert fina hus men "glassen" kallade och vi måste lösa ut den och fara till skolan för att bjuda alla barn som avslutade dagen med att spela upp några föreställningar med "Bellman teater".

Hej å hå, dagen är inte slut än. Tänk att vi är hopplösa på att spara allt till sista minuten. Vi beställde mat på svenska restaurangen (Josefines föräldrar) och följde sedan dem till deras hus medan vi väntade på att maten skulle bli klar. Deras  hus kommer bli toppen, med gästrum och allt. Lycka till med hus och restaurang, vi önskar er allt gott. Vi for tillbaka till restaurangen och åt god mat med dem innan vi for hem för att hämta dryck och tilltugg för kvällens avskedsparty på stranden.

Kylboxen och kylväskan var välfyllda når vi anlände till stranden och det ena gänget efter det andra dök upp. Vid 19 tiden var de Disco för alla skolbarn på skolan och en Tuc Tuc och jag körde alla barn till skolan. Jag blev kvar en stund då Johanna var mindre sugen på att vara med, ."Det känns så jobbigt att lämna alla nya vänner" sa hon, och det tycker Jennie med. Johanna kom och sa att hon inte ville vara kvar och vi gick för att säga det till Mr Lee och Maria, oj vilket gråtkalas, jag började också gråta. Vi tog bilen ner till stranden igen och fortsatte Beachpartyt, jag med tårar som rann en bra stund, medan skymningen föll. Vid 21 tiden hämtade vi ner alla barn från skolan. Då var det riktigt svart himmel och våra vänner firade av oss med en rislampa som gick rakt upp i natthimmeln, det betydde att vi skulle få an bra semester.

Självklart fortsatte strandpartyt till långt fram EMOT NATTA. Glada tog vi sedan adjö.

Och åkte "hem" till huset för att få den sista sprutan Hepatit B som vi behövde. Oj vad det gick bra.

 

 

Paket leks dax

Toffelkasting

Middag

Bellman teater

Hej då alla vänner

Jennie, Josefine & Angelica läser deras egna historia om Europa.

Strandpartyt börjar, vi fick en Buddistisk lyckogirlang att hänga i bilens backspegel

Mer vänner som kom

Vacker solnedgång

Rislampan

Tjejerna och några kamrater