Resedagbok

Farväl, ensamma igen......

2/2 - 5/2

Oj, vart tog tiden vägen? Redan fredag och pappornas sista dag. Vår plan var att ta Jeepen upp till Nai Yang och de trevliga, enkla thairestaurangerna där man sitter på en matta på marken och äter. Planen blev ändrad p g a vissa omständigheter, vi for ner till Kamalas Beach och hade en skön dag på den stranden i stället.

När tjejerna slutade skolan för dagen hämtade Micke dem med moppen för att de skulle komma hem lite fortare för att byta om. Vi hade bokat plats på en "3 i 1 tur" med "Island Safari" för att våra pappor skulle få rida elefant. Vi har själva gjort den för två år sen och tyckte den var skoj och det innefattar mer än man tror.

Vi hoppade in i Jeepen, lite sena kändes det som och naturligt vis var det trafikstockning och vägbyggen efter vägen, men vi hann fram i tid. Turen började med elefantridning, det är en upplevelse att sitta där i "soffan" och gunga fram och tillbaka. Tänk vad starka de är och vilken koll de har på sin stora tunga kropp. De har en bestämd liten rutt man får rida och det går upp och det går ner. Dessutom får man lite hissnande känslor i maggropen då de går bredvid ett litet stup och man blir rädd att elefanten ska "trampa fel". Allt gick dock bra, tills jag och Johanna skulle kliva av vår elefant, han vägrade släppa av oss. Vår elefantskötare fick ta en liten extra sväng runt avstigningshuset och vara extremt bestämd mot sin elefant, som helst ville ut på en joggingtur, det märktes att skötarna blev lite nervösa och de viste inte hur snabbt de skulle få av oss, ha, ha.

Nästa grej var risodling, intressant att lyssna och lära hur de gick tillväga förr och hur de gör i dag. Nog förstår jag att ris kan vara lite dyrt allt. Förr kunde man enbart odla under regnsäsongen då det krävs mycket vatten, nu kan de odla två gånger per år genom teknik och bevattning. Det tar ca fem månader för riset att bli färdigt. Trotts ny teknik måste de fortfarande plantera isär risplantorna förhand. Sen fick vi åka vagn efter två oxar en sväng. Oxarna användes till risodling förr, säkerligen används de fortfarande på vissa platser.

Sen var det "min vän" vi skulle titta på. "Min vän" är en apa först visar hur de lär sig och sen visar hur de arbetar med att plocka ner kokosnötter. "Min vän" är så söt och goo att hålla i handen.

Dagens höjdpunkt var elefantuppvisningen med den tillhörande elefantmassage. Jennie och Johanna var snabbt fram och visade sitt intresse, morfar lyckades vi också övertala. När det var Mickes tur blev det "specialy for you", hmm, pinsamt. De kastade in bananer i shortsbenet som elefanten fick leta på, tänk om den tagit "fel" banan hi, hi. Nöjda med turen hoppade vi in i Jeepen och åkte över Chalong och Karon, vi pekade ut var vi satt och väntade efter Tsunamin. Middagen åt vi i Kamala på Paviljongen innan vi tog oss hem och packade ihop det sista till papporna. De fick med sig en massa kilo ifrån oss också, till och med gitarren. Sen tog vi tillvara på det sista av kvällen på balkongen.

Sista frukosten fick våra pappor äta på Kamala Bakery, det hade Jennie och Johanna bestämt. De har supergoda, fyllda baguetter, dyrare än lunch eller middag men ibland får man kosta på. Vid halv tio bar det av mot flygplatsen, en resa på ca 45 minuter. Micke släppte av oss hela gänget uppe vid ........flyga iväg......... och åkte för att leta parkering, något som kan ta tid. I det här landet kan man parkera i körriktningen bakom de parkerade bilarna, vad håller de på med, tänkte vi först när vi såg det och blev rädda att bli inparkerade. Men det funkar tydligen bra men den som parkerar så måste lämna växel och handbroms ur så den som behöver kan skjuta bilen åt endera hållet, smart på små parkeringar. Vi har inte vågat prova.

Väl inne på flygplatsen checkade vi in bagaget och var lite oroliga för allt vi stoppat i pappornas väskor, lite övervikt hade de men det var inga problem. Till och med gitarren fick de med sig. Vi tog en kaffe och en munk tillsammans innan vi vemodigt sa hej då, nog blänkte det någon tår i nått öga men det gick bra, vi är ju snart hemma själva.

Vi for hem och tog det lite lugnt, skrev på hemsidan mm under eftermiddagen. Vid fyratiden hämtade vi upp familjen Timmer och vi blev åtta personer i vår Jeep igen, nu är det som det ska, lite trångt. Vårt mål var Kata där Peak butiken och DinoPark ligger. Vi började med Peakbutiken och jag blev en vinterjacka rikare och en massa Bath fattigare men nu har jag en bra jacka till kommande vintrar, få se om det blir byxor också innan vi far från Phuket. Middagen åt vi på DinoPark, gott och mysigt. Därefter spelade vi minigolf i dinosaurievärlden, alla dinosaurieintresserade barns paradis. gissa vem som vann? Jo, jag, hade jag aldrig trott. Trötta efter golfen for vi hem och sov.

Det kändes lite tomt på söndagen att vakna upp utan pappor, tur vi hade lite att ta itu med. Jag och Micke började med att fara ner och lämna tillbaka Jeepen, sen for vi hem och bäddade rent, tvättade och städade. Vi har tvättmaskinen stående här nu, problemet är att vi inte fått vår nya koppling till vattnet ännu därför körde vi med hinkmetoden, ha, ha. Hinkmetoden går ut på att vi får öppna locket på vår vattenbehållare och fylla hinkar där för att sedan hälla i tvättmaskinen, ska verkligen försöka uppskatta tvättmaskinen hemma i Sverige när den dagen kommer.

På måndagen hade Micke ont i magen, vi hade tänkt åka lite moppe men ställde in det. Jag gick på gympan på förmiddagen, det var verkligen skoj då det varit lite si och så med den efter jul. Micke var hemma och sov, feber hade han också hunnit få. Efter lunch åkte jag själv ner på stranden för bad och sol, Micke sa att han orkade hämta tjejerna på moppen därför stannade jag till ca halv fem innan jag drog mig hemåt. Jag hade verkligen en skön eftermiddag på stranden även om jag saknade familjen, det är roligare att ha någon att busa med. På hemväg stannade jag till och handlade bröd och lite andra förnödenheter. Jennie och Johanna var med syskonen Josefine och Emelie medan jag var vid havet och Micke vilade. De kan verkligen ha det trevligt tillsammans.