Resedagbok

Besöksbyte

19/1 - 24/1

Fredag morgon, ingen gympa då tjejen som leder är till Kuala Lumpur och söker nytt visum. Jag och Micke tog en skön promenad i stället när vi lämnat tjejerna i skolan. Jag lovar att man blir svettig när man tar en promenad vid nio på morgonen och det krävs en sval dusch när man kommer hem igen.

Mina muskler har varit ömma och stela ett tag, det känns som en inflammation och Johanna har fått lite slemhosta. Vi tog mopppen ner till byn för att handla inflammationshämmande tabletter och hostmedicin. Det var lite annat vi behövde införskaffa också, bland annat har jag lyckas slå sönder ett glas. Det handlar vi nytt nere vid "plåtskulet, tur det mesta i huset är inhandlat där och det mesta är billigt. När vi handlat det vi behövde svängde vi förbi vid Inger och Hasse på Print. De hade packat ihop för hemfärden och de hade gott om plats kvar ifall vi ville skicka hem något, vi for hem och packade ihop en massa kläder.

Inger och Hasse dök upp på moppen de hyrt och fram emot tre åkte Micke och Hasse ner till byn för att lämna tillbaka deras moppe och hyra en Jeep som vi kunde skjutsa dem i till flygplatsen. Jag och Inger hämtade tjejerna i skolan. Vi åt en tidig middag på Popeye i stället för mellanmål innan vi skjutsade dem till flygplatsen. Det gick riktigt bra att säga hej då även om det var lite vemodigt, inga tårar. Micke, jag och tjejerna hade förstås morgondagen att se fram emot då våra pappor (morfar och farfar) kommer ner och ska bo med oss i två veckor.

Vi var bara hem och sov mellan våra turer till flygplatsen. På fredagskvällen lämnade vi farmor och Hasse och på lördagsmorgonen hämtade vi upp våra pappor. Vi var på plats i tid, tur det då vi hade svårt att få parkering. Sen började vår väntan, flyget var försenat 20 minuter och vi var på plats en timme i förväg. Vi kom fram till att det var mest intressant att titta på folk under väntetiden. När planet väl landat fick vi vänta en och en halv timme till innan de kommit igenom passkontrollen. Under den tiden hann vi önska trevlig semester till ett annat gäng hemifrån Säter, Hildingssons, Hjalmarsson och Stenberg. Till slut kom de då i alla fall, trötta och glada, gående genom dörrarna.

Vi for hem till huset där de kunde packa upp och göra sig hemmastadda. Gissa om de hade mycket gott med sig hemifrån. Hårt bröd, kaviar, hästkorv, skinka mm. Jennie och Johanna fick tidningar, Marabou choklad, smågodis, mormors köttbullar, Bullens Pilsnerkorv och en hel massa mer. Vi kan numera leva på godis i evigheter då papporna även hade mer godis med sig från flyget. TACK, tack till er där hemma för allt gott. Papporna har vi tackat här.

På eftermiddagen åkte vi ner och tog ett långt svalkande dopp i havet. Johanna tyckte det nöps i vattnet beroende på jelly fish, vi upp på stranden i stället och gjorde hänga gubbe varsin gång. Vi överlevde denna gång också, jag fick lista ut ordet THAILAND och Johanna SNORKLING. Medan Johanna listade ut sitt ord kom ett par ner mot oss, tjejen frågade om det var Johannas namn vi skrev och jag fick förklara på engelska hur ordleken gick till -"Oh, the gallion" sa hon och visste vad leken gick ut på. De hade kommit ifrån Ayutaya samma dag och var mindre nöjda med Kamala, Jag berättade att byn fanns på andra änden av stranden och de promenerade dit. Hoppas Kamala blev till belåtenhet för dem när de hittade byn. Middagen åt vi på Baan Mai där våra vänner sett en massa råttor på julafton. Vi berättade historierna om alla dessa stora råttor som jagar varandra på takbjälkarna, men vi såg inte en enda råtta. De har nog tagit itu med problemet. När vi ätit färdigt gick vi till GK´s för att handla, tjejerna vill alltid gå dit och titta när vi varit på Ban Mai. Jennie hittade som vanligt ingenting, Johanna hittade både shorts och huvtröja och morfar hittade också ett par shorts. Det blev en tidig kväll då papporna var supertrötta efter resan, en öl på brokvisten hann vi i alla fall med först.

Jeepen vi hyrt på fredagen hade vi fortfarande kvar på söndag morgon. Alla sex knölade in sig i den sen bar det av söder ut på Phuket. Våra pappor fick en rejäl rundtur. Vi åkte genom Patong och vidare till Karon där vi visade vilka hotell vi bott på tidigare och var vi bodde när Tsunamin sköljde in. Vi for vidare genom Kata och upp till Kata View point. Där stannade vi och tittade på utsikten, vädret var klarare än det varit de tidigare gångerna vi varit dit. Vi åkte vidare mot Nai Harn och Yanui Beach där vi åt lunch. Tanken var att vi skulle ta ett dopp men vi hoppade över det då man helst vill kunna ducha av sig saltet när man ska vidare mot nya mål. Vi for bakvägen upp till Phrom Thep Cape efter lunchen och tittade på utsikten även där. En Thailändare från Bangkok började prata med oss då vi stod och beskådade "Elefantofferplatsen" högst upp. Han berättade att det var en hinduisk offerplats och att Hinduer och Buddister är vänner. Han och frun hade åkt bil med dottern till Phuket då hon var här på arbete. De var jättetrevliga och vi pratade länge med dem, han berättade om Bangkok, vi frågade om Ayutaya och om att bila till Chang Mai. De tyckte vi hade en bra plan för vår sista månad om det nu blir den vi väljer.

På Phrom Thep Cape finns billigare shopping, vi gick in i samma butik jag valde sist då jag ville veta ifall hon fått in en tröja jag ville ha, det hade hon, Jennie och Johanna hittade också varsin tröja. Våra pappor handlade shorts och skjortor. När vi handlat färdigt for vi till Phuket Town och nattmarknaden, där strosade vi runt i någon timme ändå hann vi kanske bara med en tredjedel. Vi åkte förbi Lotus på hemväg för att komplettera upp skafferiet med bla havregryn, dessutom köpte vi en till uppsättning med cyklop, snorkel och simfötter. Klockan var så mycket när vi kom hem att det bara var för tjejerna att hoppa i säng. Vi andra satt ute och mös en stund till med lite götta. Dagen hade varit toppen, tyckte våra pappor, de hade fått se mycket i ett ändå lugnt tempo.

Måndagsmorgonen startade jag och pappa/morfar med en joggingtur före frukost. När vi lämnat Jennie och Johanna i skolan åkte vi på en biltur norr ut. Vi stannade vid Nai Thorn Beach där vi stannade ganska länge för att sola och bada i de stora vågorna. Sanden på Nai Thorn är ljus, finkornig och så där mysigt "gnekig" och den gnisslar för varje steg man tar. Vid lunchtid hoppade vi in i Jeepen för att ta oss till Nai Yang där vi stillade våra hungriga magar på ett av våra favoritställen. Lugnt, harmoniskt och mysigt beläget på stranden äter man sin mat under ett skuggande presennings tak, sittande på marken. Morfar och Farfar tyckte också att det var mysigt och tillbringar gärna en hel dag där framöver. Den här gången måste vi hur som helst köra hem för att lämna tillbaka Jeepen och hämta tjejerna i skolan. Micke hämtade Jennie och Johanna medan jag tog med papporna för att lämna Jeepen och ta en promenad hem.

Morfar och Micke tog moppen ner till marknaden mot kvällen för att köpa kyckling och räkor som vi lagade till middag. Jennie och Johanna hade Josefin och Emelie med hem. Jag kokade ris, stuvade makaroner och tinade mormors köttbullar Micke behövde bara fräsa på kyckling och räkor när han kom hem. All mat var toppengod och jag åt till och med en halv räka, det gick att äta och var köttigare i konsistensen. Kanske jag kan lära mig äta räkor också. Jennie och Johanna njöt av mormors köttbullar, en och annan slank ner i våra magar också.

Tvätten hoppar sig därför blev det tvätt på tisdag förmiddag, därefter åt vi lunch hos "glada farbrorn" innan vi for ner till stranden där Jennies grupp, Göthes borg" hade strand dag. Vi hade en skön eftermiddag på stranden med bad och sol, precis som det ska va. Vid tretiden hämtade Micke ner Johanna, som hade vanlig skoldag, till stranden också. Familjen Timmer var också kvar och barnen lekte "Under hökens vingar...." och lite annat tillsammans med några till.

En plan vi haft var att vi skulle ta papporna med till Kamalas tempel. Det passade utmärkt då vi ändå var i närheten. Micke och tjejerna tog moppen dit och jag och papporna tog en promenad med cyklarna. Jag skjutsade morfar en bit på cykeln, vingligt blev det men det gick. Väl framme vid templet tittade vi oss omkring, Familjen Timmer var också där. Oftast finns där en guide som kan visa en runt, men han såg vi inte till. Kanske han förberedde bönestunden som började efter ett tag. Det finns många bilder och urklipp från Tsunamin i templet, det tittade och läste vi också om. Här har de en annan syn på vad man kan visa i tidningarna och jag lovar att vissa bilder var ruggiga, skulle aldrig få visas i Svenska tidningar. Templet i Kamala blev också skadat, det ligger i den änden av stranden som blev värst drabbat och vattnet nådde över nedersta taket. Trotts detta stod templets Buddastaty, som gjuten, kvar på samma plats. När bönestunden skulle börja fick vi sitta ner på en matta bakom munkarna. Vi blev välsignade och fick varsitt "lyckoarmband" av en av munkarna, vi flickor fick flerfärjade och männen fick vita. Vi satt kvar ett tag för att beskåda och lyssna till deras bön, en lång entonig typ av sång de sjöng. Efter ett tag smög vi ut för att ta oss tillbaka till stranden och en strandrestaurang. Vi insåg att cyklarna är mindre lämpliga för två vuxna därför fick våra pappor cykla och vi åkte moppe Thaistyle. Vi möttes upp mitt på stranden på en mysig restaurang för att fira min farfar som ha fyllt 100 år i dag.

På onsdagsmorgonen sprang jag en vända med pappa/morfar, därefter åt jag frukost och läste för tjejerna innan Micke körde dem på moppen till skolan och det var Johannas tur att vara på stranden och ha lektioner med sin grupp "Guldhuset". Jag och Lena Timmer har pratat om att övningsköra moppe, därför fick Micke hämta upp oss och köra ner till Fantasea-parkeringen där det är tomt på bilar. Lena hade aldrig kört och det gick jättebra för henne. Min körning på Ko Lanta i höstas fanns kvar och jag tyckte det var lätt att köra på den plana parkeringen, jag övade lite på snäva svängar och sådant. Det känns som att jag lika väl kan köra moppe som att cykla här i Kamala nu när jag kan trafiken, men man ska ha MC kort för att få köra egentligen.

Före lunch packade jag ihop det vi behövde för vår visumresa till lika mini semester, Micke var ner till banken och växlade till sig de $10 sedlar var och en av oss behövde för att komma in i Burma/Myanmar. Man måste stämpla ut sig ur Thailand och stämpla in sig i ett annat land för att sedan åter igen kunna åter komma in i Thailand för att få ytterligare 30 visumdagar i landet. Vår lunch åt vi på stranden, tanken var att vi skulle ligga på stranden en stund men det är som vanligt, tiden bara rusar iväg och vid 14tiden hämtade vi den hyrbil vi bokat för resan. Jag tog bilen och hämtade upp Johanna vid stranden och Micke hämtade Jennie på moppen vid skolan. Där efter packade vi in bagage och oss i bilen och for norr ut med siktet inställt på Ranong och Pathu Resort, en resa på ca 31 mil. Tre stopp gjorde vi efter vägen, mellanmål med tankning, middag i Khao Lak på Tiffys där vi åt gott på jullovet och sedan kisspaus i urskogen. Vi hamnade ett bra tag bakom en lastbil vars chaufför hade en egen körstil. Vi hade hjärtat i halsgropen ett antal gånger då han, speciellt i uppförsbackar, lade sig i fel körbana. Vi funderade på om han höll på att somna eller att han var påverkad, men då borde han inte enbart ha hamnat i det högra körfältet utan lika väl kört ner i diket på vänster sida. Vi vågde knappt köra om då vi inte viste vad han kunde ta sig till. När vi väl kom förbi efter några mil, och ifatt nästa lastbil, vad hände då! Jo, lastbilen med den knepiga chauffören brakade förbi oss igen i en skymd kurva och vi var tillbaka på ruta ett. Det var bara att samla nya krafter efter att vi skrattat färdigt och köra om igen. Denna gång för att verkligen komma långt före och slippa oroa sig för vad chauffören kunde ställa till med.